Innan vår lilla underbara familj bildades visste vi att få barn är inget man ska ta för givet. Barn är en otrolig förmån, som inte alla tyvärr får.
Tv4 sänder avsnitt av familjen annorlunda. En serie om tre familjer med många barn. En familj med fem barn ifrån Skåne fick mig att reagera. Det saknades kärlek i familjen. Pappan bara beklagade sig och klagade på hur jobbigt allt var. De fem barnen lekte med varandra, pappan låg på soffan och klagade. Han lekte inte ens med barnen. De finns så många som skulle göra vad som helst för att uppleva lyckan över att få ett eget barn.
De talade om att dagen då de inte hämtar på dagis är den bästa dagen i veckan. Hur kan man bara ens säga så?
Givetvis känner barnen av hur föräldrarna känner och agerar efter det.
Igen av familjerna verkade ha lugn måltid tillsammans. Det var ingen som satt lugnt och åt tillsammans. Hur ska barnen lära sig att äta ordentligt och få prata om sin dag då? I serien kändes matintagen som nödvändigt ont, en pappa valde att sitta kvar vid bordet själv för att få lugn och ro. Verkligen tragiskt, vart är samhället på väg när man hellre äter ensam än med sin familj.

jag kan inte låta bli att tycka lite synd om dessa barn som växer upp i detta lite sämre kaos, som det verkar via programmet iaf. Är det verkligen rätt mot barnen att behöva växa upp i en sån högljudd miljö, knappt någon egen tid med föräldrarna?!
Eller är det så att de trivs jättebra för de vet inget annat?

Tycker inte att det är oansvarligt att ha många barn. Måste ju berömma familjen med tio barn. Det var den familjen med störst tålamod. De hade fina barn som de skötte om MYCKET väl. Föräldrarna sa ju till och med att det alltid fanns någon att krama, vilket är ett tecken på att de myser och gosar mycket med sina barn. Så länge mammorna OCH papporna känner att de vill och klarar av så många barn, så ska de bara ha en stor eloge och inte hårda ord och predikningar om hur dåliga mammor de är för att de har många barn.