Vi gick till affären som inte ligger långt härifrån, vad kan det vara? 500 meter kanske. Men det tog en himla tid att ta sig dit. Det var värsta stormen ute! Det blåste så mycket att Nelly som ligger inbäddad i vagnen tappar efter andan. Vi som täppte igen alla hål som fanns. Men ändå lyckades det blåsa in någonstans. Vi var nu nästan vid affären så någon fara blev det inte. Men det är alltid skrämmande när hon håller andan så där. Får flashback när jag tänker tillbaka på då när vi var i Jokkmokk. Jag skulle lägga Nelly i vagnen som låg ute. Det var nu inte så kallt ute men det blåste lite grann.
skulle bara till min mor som bor ett kvarter ifrån. Hör att hon låter konstigt, och när jag kikar till henne så ligger hon helt stel och kastar bak huvudet liksom, det kommer saliv ur munnen på henne åxå. Jag som inte har hört tidigare att dom kan hålla andan sådär, tror att hon får krampanfall och tar upp stackars Nelly ur vagnen. Det blir bara ännu värre och hon andas fortfarande inte. Jag får panik och lägger tillbaka henne, och springer allt vad jag kan hem. När vi kommer in så är hon helt blek och okontaktbar. Det var det värsta jag varit med om, jag var så rädd. Rune körde oss till akuten på direkten. Hela vägen dit var hon som helt borta. Jag var helt säker på att något var fel med henne. Väl på sjukan så piggnade hon till och fick tillbaka färgen i ansiktet igen. Vilken lättnad! Läkaren kom och tog lite prover på henne. Dom kunde inte hitta något fel  Men dom tyckte ändå att vi skulle höra med barnläkarna här i sunderbyn, så vi blev inlagda där över en natt för bevakning. 
Så då fick vi klart för oss det hade med dykreflexen att göra. Och det vet man ju att  blåser man på bebisar håller dom andan. men det var inget jag tänkte på då att det kunde vara. Mycket obehagligt var det iaf!