AVUND FÖRGIFTAR VÅRT DAGLIGA LIV


Att avundsjuka är en mycket mänskligt känsla vet vi alla. Avundsjuka kan vara så stark så den riktigt rasar in över människor och tar över alla logiska tankar och handlingar. Men när går gränsen för vanlig vardagsavundsjuka och den förgörande avundsjuka som även leder till bitterhet?

Min tanke är den att jag aldrig skulle ge mig själv rätt till att känna avundsjuka över att någon annan uppnått sina mål som kan vara snarlika mina egna. Jag försöker istället se dessa personer som förebilder eller se det som hjälp till att nå dit jag själv vill. om d kan, kan väl jag?
Detta gör att jag har så svårt att förstå personer som snackar en massa skit om personer som lyckats med något bra bara för att de själva är avundsjuka.

Dessutom är livet mycket mer behagligt när man är ganska tillfreds med sig själv och kan unna alla nära och kära (och ytliga vänner för den delen) framgång och lycka.




                                                                     Envy - avundsjukan

                          Avund är en känsla av olust över att inte vara delaktig av någon annans förmån.